Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de förföljda var månskenet dock icke tillräckligt starkt för att
tränga igenom de täta träden, och indianernas undersökning blev
därför utan resultat. Kort därpå hörde man dock vildarna krypa
igenom småskogen och närma sig de kanstanjeträd, mellan vilka
blockhuset befann sig.
"De komma", viskade Heyward, under stark sinnesrörelse. "Låt
oss skjuta, så fort de närma sig!"
"Stilla!" befallde Falköga, viskande. "Håll er alla i
skuggan! Ljudet av en gevärshanes spännande eller lukten av ett
enda korn krut på fängpannan skall bringa oss dem på halsen,
som om de vore en flock hungriga vargar. Skulle det komma
till strid, måste ni lita på erfarenheten hos oss, som känna
vildarnas alla knep."
Duncan kastade blicken tillbaka och såg de två systrarna
darrande trycka sig intill varandra i ett avlägset hörn av
byggnaden, medan mohikanerna stodo redo att giva eld, så snart
det skulle komma till strid. Med möda bekämpande sin sinnesrörelse
såg han åter genom remnorna i huset ut i det fria och
väntade under tystnad på vad som möjligen skulle inträffa. Kort
därpå skötos grenarna åt sidan, och en lång, beväpnad huron
trädde några steg fram på den öppna platsen. Under det han
uppmärksamt betraktade blockhuset, föll ett starkt månljus över
hans ansikte, i vilket den största förvåning stod målad. Ett
sakta rop av honom förde ännu en huron till platsen.
Några ögonblick stodo skogens barn stilla och pekade på
blockhuset, medan de på sin stams språk växlade några ord med
varandra. Därpå närmade de sig med långsamma försiktiga
steg, i det de dock ofta stannade för att stirra på huset, liknande
förskrämda rådjur, vars nyfikenhet söker kämpa mot rädslan.
Plötsligt stannade en av dem invid graven och började undersöka den.
I detta ögonblick spände Falköga hanen på sin bössa
och lossade sin kniv ur slidan. Heyward följde hans exempel,
och båda beredde sig till en strid, som syntes oundviklig.
Så nära voro indianerna blockhuset, att den minsta rörelse av
en häst, ja, till och med endast av ett starkare andedrag skulle
ha dragit vildarnas uppmärksamhet bort från allt annat. De
talade nu halvhögt med varandra, och deras stämmor hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
