Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu också, makade tillhopa bålets bränder, så att de skulle
värma hans faders fötter och valde sig därpå själv ett sovställe
i fortets ruiner. Lugnad genom indianernas sorglöshet, följde
Heyward deras exempel och långt före midnatt förkunnade
allas djupa andedrag, att den mest vederkvickande sömn styrkte
deras trötta lemmar.
Stjärnorna glänste ännu på himmelen, då Falköga väckte
de sovande. Den första morgonhälsningen var det betydelsefulla
tystnadstecknet, som den försiktige vägvisaren upprepade
flera gånger.
"Bed i stillhet!" viskade han. "Kom sedan! Vi skola stiga
ned i fästningsgraven och trampa försiktigt på stenar och
trästycken."
Hans uppmaning följdes, ehuru dessa försiktighetsmått voro
oförklarliga både för Munro och Heyward. Då de befunno
sig i den sänkning, som omgav fortets jordvallar på tre sidor,
funno de vägen nästan helt spärrad av ruiner. Likväl klättrade
de efter vägvisaren, tills de nådde Horicans sandiga flodbädd.
"Det där är ett spår, som man endast kan lukta sig till!"
sade Falköga skrattande. "Gå nu i kanoten, som Uncas håller
beredd. Närmare till land, min gosse! Så – icke längre.
Båten får ej vidröra stranden, ty då märka de hundarna varest
vi lämnat platsen."
Uncas följde anvisningen och alla stego ombord utan att
efterlämna några spår, just som Falköga ville hava det. Heyward
teg, till kanoten kommit in i de breda och djupa skuggor,
som från de östliga bergen föllo över sjön, men sedan frågade
han:
"Varför skulle vi begiva oss i väg så hastigt och hemlighetsfullt?"
"Har ni glömt den smygande ödlan, som Uncas dräpte?"
frågade Falköga tillbaka.
"Nej, det har jag icke, men han var ju ensam."
"Ja, han var ensam på sin rövarfärd, men en indian behöver
aldrig befara att dö ohämnad, så länge det finns krigare
i hans stam. Vi hava fiender framför och bakom oss och
därför gäller det att hålla ögonen öppna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
