Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heyward teg, under det att kanoten gled snabbt och lätt
fram över Horicansjöns vatten. Just vid daggrynningen kommo
de in i de smala rännor, som äro egendomliga för denna sjö,
och smögo sig försiktigt fram mellan de otaliga små öarna.
Montcalm hade dragit sig tillbaka denna väg med sin här, och
Falköga ansåg det därför möjligt, att han lämnat några indianer
i bakhåll för att betäcka hans eftertrupp och uppsamlade enstaka
marodörer. De närmade sig därför rännan under djup tystnad
och med all försiktighet. Under det Uncas och Falköga rodde
den lätta båten raskt framåt, lade Chingachgook sin åra från
sig och lät sina ögon forskande glida från ö till ö, från buske
till buske. Intet på vattenvägens nära stränder, förblev dolt
för hans blick. På ett tecken av honom upphörde plötsligt
rodden.
"Vad står på?" frågade Falköga. "Sjön är jämn och stilla
och jag ser ej något misstänkt."
Chingachgook lyfte långsamt sin åra och pekade på en punkt
i närheten. En låg, skogbevuxen ö låg på ett hundratals fots
avstånd, men såg så stilla och fredlig ut, som om dess ensamhet
aldrig oroats av en mänsklig varelses fotsteg.
"Jag ser icke annat än land och vatten", sade Heyward.
"Tyst!" avbröt Falköga honom. "Det är blott en skugga,
men den är icke naturlig. Ser ni röken, major, som ligger över
ön?
"Det är dunster, som stiga upp från vattnet."
"Nej, jag menar icke det där! Se på randen av den svarta
dimman, som ni kan följa ända bort bland hasselbuskarna.
Den kommer från en eld, som man har låtit brinna ut. Det
är indianer eller fransmän, och vi hava intet annat att göra än
att löpa gatlopp mellan de höga klipporna. Har jag inte rätt,
Chingachgook?"
Indianen svarade genom att sänka sin åra i vattnet och ro
vidare. Även de andra böjde sig över årorna och snart nådde
de en punkt, varifrån de med ett ögonkast kunde överblicka
de delar av stranden, som hittills varit dolda för dem.
"Där äro de!" viskade Falköga. "Två kanoter och röken
från elden. Ännu hava de hundarna icke sett oss och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
