Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava vi bara att ro på. Vi ro från dem och äro för resten
redan i det närmaste utom skotthåll.
Knallen av en bössa och ett genomträngande tjut avbröt
hans ord och förkunnade, att de voro upptäckta. Ett
ögonblick senare skyndade flera indianer ned i den ena kanoten,
som snart flög över vattnet i flyktingarnas spår. Falkögas och
indianernas årtag blev på samma gång kraftigare och mera
regelmässiga. Den lilla båten tycktes flyga över böljorna med
en fågels snabbhet.
"Håll denna riktning, Chingachgook", sade Falköga, i det
han kallblodigt såg sig tillbaka över axeln, under det han
fortfor att ro. "Håll båten rätt – just så! Huronernas bössor
nå icke långt, men min Killdeer har en pipa, som jag kan lita
på."
Falköga lade in åran och lyfte den dödsbringande bössan.
Tre gånger lade han an och tre gånger lät han geväret sjunka,
för att giva indianerna tillfälle att komma närmare. Äntligen
syntes han till freds, men då han åter lyfte bössan, för att trycka
av, hejdades han genom ett utrop av Uncas.
"Vad står på, kamrat? Du har räddat en hurons liv, men
hade du orsak till det?"
Uncas pekade på en klippbädd, varifrån en annan kanot
höll på att genskjuta dem. Deras ställning blev härigenom så
ogynnsam, att det ej behövdes flera ord. Falköga lade sin
bössa från sig och grep åran, under det att Chingachgook gav
kanoten en ny riktning, som avlägsnade dem från den nye
fienden.
"Längre in mot land, sagamore!" ropade Falköga. "Så
komma vi utanför de hundarna."
Falköga tog icke fel, men då huronerna sågo, att de förföljda
vunno ett försprång slogo även de in i en sned riktning,
så att kanoterna snart gledo fram i parallella linjer omkring 600
meter från varandra. Nu gällde det att komma snabbast framåt
och detta var orsaken till, att huronerna ej strax gåvo eld.
De flyktandes ansträngningar voro dock för stora för att kunna
bliva ihållande, och Duncan märkte med ängslan, att Falköga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
