- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
76

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men sångaren börjar få trötta ben, det kan man se på spåren.
Här har han glidit, och där ser det ut, som om han gått på
skidor. Ja, den som endast tränar sin strupe, kan naturligtvis
icke få sina ben ordentligt med sig."

Av dylika otvetydiga tecken drog Falköga sina slutsatser
om förhållandenas rätta sammanhang, alldeles som om han själv
hela tiden varit närvarande och bevittnat huru allt i verkligheten
tillgått.

Efter en i största hast intagen måltid, kastade han en blick
på den nedgående solen och skyndade så vidare med sådan
snabbhet, att Munro och Heyward knappast kunde hålla jämna
steg med honom. Då huronerna icke längre ansett det mödan
värt att dölja sina spår, behövde förföljarna icke stanna till
följd av någon ovisshet. Innan en timmes tid förflutit, saktade
Falköga sin gång och granskade uppmärksamt trakten, liksom
hade han fruktat en överhängande fara.

"Jag kan märka huronernas närhet", sade han slutligen till
mohikanerna. Där bortom trädtopparna är en öppen plats,
och jag fruktar för, att vi komma för nära deras läger.
Sagmore, gå du upp för backarna där till höger och du, Uncas,
gå du längs med bäcken, så vill jag själv fortsätta i den gamla
riktningen. Om någonting är på färde, så härma tre gånger
kråkans läte; det må vara vår signal. Jag såg just nu en kråka
flyga över träden, och det är också ett tecken till, att
indianlägret är här i närheten.

Indianerna försvunno utan att yttra ett ord, medan Falköga,
i sällskap med de två officerarna skred vidare fram på den
först inslagna vägen. Heyward höll sig tätt vid hans sida,
ivrigt längtande efter att få syn på fienden, som de nu förföljt
så länge. Falköga bad honom dock snart smyga in i skogsranden,
vilken som vanligt var omgiven av en mängd tätt
växande buskar och att vänta där tills han återkom, sedan han
själv undersökt några misstänkta tecken. Duncan lydde genast
tillsägelsen och befann sig snart på en plats, från vilken han
hade ett egendomligt och för honom ganska nytt skådespel.

På en lång sträcka runt omkring voro träden fällda, och
på ringa avstånd därifrån hade bäcken utvidgat sig, så att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free