Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stället för att gripa honom i strupen, ett lätt vänskapligt slag
på skuldran och sade:
"Nå, min vän, ämnar ni också lära bävrarna sjunga?"
"Ja väl", ljöd det raska svaret. "Den allsmäktige, som
skänkt dem så stora gåvor, kan säkert icke förmena dem
stämmor att sjunga hans pris."
Heywards överraskning vid denna vändning av saken var
obeskrivligt stor. Vad han antagit vara vildar hade nu helt
enkelt reducerats till bävrar och fienden bakom, var förändrad
till den pålitlige vännen David Gamut, psalmsångaren.
Utan att ett ögonblick betänka sig skyndade han fram till
Gamut och Falköga, vars lustighet ännu ej försvunnit. Utan
många omständigheter snurrade spionen sångaren flera gånger
runt omkring och försäkrade mera än en gång, att valet av hans
kostym gjorde huronerna all möjlig heder. Därpå fattade han
hans hand och tryckte den med sådan styrka, att tårarna
kommo i Davids ögon, under det Falköga samtidigt önskade
honom den största lycka i hans ställning.
"Ni var alltså i begrepp att upprätta en sångskola bland
bävrarna?" frågade han. "Ja, det ser nästan ut, som om ni
redan börjat, ty ni står ju och slår takten med hälarna, så att
det är en riktig fröjd att se därpå. Men det blir nog det oaktat
en skral sång, då de stackars djuren äro födda stumma. Vad
tycker ni däremot om en sång sådan som denna?"
I samma ögonblick ljöd nämligen en kråkas skri tre gånger
genom skogen, så högt och naturligt, att David höll händerna
för öronen, och Duncan, ehuru han visste vad signalen hade
att betyda, ovillkorligen blickade upp mot trädtopparna, liksom
för att få se fågeln.
"Se", sade spionen, i det han pekade på mohikanerna, som
kommo framskyndande, "se det kallar jag för musik, som heter
duga. Den bringar två goda bössor till min sida för att icke
tala om knivar och tomahawker. Men låt oss icke mera tala
därom! Som vi se har ni själv det bra, men hur är det med
de två unga flickorna?"
"De äro i hedningarnas våld", sade David och om de än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
