- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
80

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro andligt nedtryckta, äro de dock vid gott fysiskt välbefinnande."

"Båda två?" frågade Duncan ivrigt.

"Båda två", svarade David. De hava ingenting annat att beklaga
sig över än att de äro berövade friheten."

"Vår herre välsigne er för dessa ord!" utbrast general
Munro med darrande stämma. Då hoppas jag få mina kära
barn oskadda åter."

"Gud give det!" sade David tvivlande. "Magua är som
besatt av en ond ande, och endast Herrens makt kan, befarar
jag, tämja honom."

"Var finnes den skurken?" frågade Falköga häftigt.

"I dag jagar han hjort med sina unge män, men i morgon
ämnar han draga vidare genom skogarna till Kanadas gräns.
Cora har blivit förd till en grannstam, men Alice är kvar hos
huronkvinnorna. Deras hydda ligger ej långt härifrån."

"Alltså, även den trösten att få vara hos sin syster ha de
fråntagit min stackars blida, älskliga Alice!" utbrast Heyward
med smärta.

"Ja, det är sant", sade David Gamut; men all den tröst
som sång och bön kan skänka har kommit henne till del."

"Finner hon ännu njutning och nöje i sång?"

"Ja, när den är högtidlig och allvarlig, fastän jag måste
erkänna att hon trots mina ansträngningar, gråter mera än
hon ler."

"Varför låter man er gå omkring utan tillsyn?"

"En stackars varelse som jag är ju ingenting värd", svarade
David med ett uttryck av den största ödmjukhet. Psalmsångarens
gåva har givit mig makt över vildarnas sinnen, så att
jag erhållit frihet att komma och gå som jag själv behagar,"

Falköga log och pekade betecknande på sin panna.

"Indianerna göra aldrig en förryckt person något ont",
viskade han till Duncan. "Men varför har ni ej återvänt samma
väg ni är kommen? Ni hade ju kunnat bringa bud till Fort
Edward."

"Nej, nej", svarade David trovärdigt, jag ville hellre följa
dt stackars svaga flickorna vart vägen än skulle komma att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free