- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
82

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin ena arm högt i vädret och då han åter lät den sjunka, gled
hans kappa åt sidan, medan en av hans fingrar kvarlåg på
bröstet, som om han med detta tecken ytterligare ville bekräfta
vad han sagt. Duncan lade märke till, att det på hövdingens
mörka hud med vacker men svag tatuering fanns inristat en
sköldpadda i blå färg.

"Vi ha erfarit något", tog Falköga till ordet, då Chingachgook
slutat, vilket kan vara oss till gagn eller skada, allt efter
som det är Guds vilja. Sagamore härstammar från delawarerna
och är den store hövdingen för deras sköldpaddor. Några av
dem äro bland det folk, om vilket sångaren talat, men vi veta
icke, om det kan vara oss till någon nytta. De vita ha varit
skulden till, att den ene brodern lyfter tomahawken mot den
andre, och att mingoerna vandra på samma stig som
delawarerna."

Duncan utkastade i hast flera planer till systrarnas befrielse,
och general Munro hörde på dessa förtvivlade förslag med större
tilltro, än man skulle ha väntat sig av hans mogna ålder och grå
hår. Falköga överbevisade honom dock snart om det onyttiga,
ja, dåraktiga i hans projekt.

"Det är det bästa", tillade han, "att vi låta David gå tillbaka
till vildarnas läger, så att han kan underrätta de unga
flickorna om vår ankomst. Senare återkalla vi honom till oss
med en signal, så att vi kunna rådgöra med honom, och jag
förmodar, att han, ifall det skulle bli nödvändigt, kan skilja en
kråkas läte från en taltrasts visslande ljud."

"Ja, det må ske så", sade Duncan, "men jag vill göra honom sällskap."

"Ni?" frågade Falköga förvånad. Är ni ledsen över att se
solen gå upp och ned?"

"Huronerna äro icke alltid obarmhärtiga", svarade Duncan. "Davids
öde måtte vara ett talande bevis därför."

"Ja, men David kan begagna sin hals. Vad kan ni?"

"Jag kan spela narr, vansinnig, hjälte, allt vad som kan
erfordras, då det gäller Alices befrielse. Det hjälper inte, att
ni gör flera invändningar; – jag är bestämd i mitt beslut."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free