- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
109

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glöden av en eld, upptänd för kokning, kastade ett svagt ljus
över det mörka rummet.

Bunden till händer och fötter, stod Uncas orörlig i ett hörn
av rummet, stödd mot väggen och kastade ej en gång en blick
på björnen, som tycktes hotande närma sig. Falköga, som låtit
David stanna vid dörren som skiltvakt, för att vara säker att ej
bliva bespejad, ansåg det rådligast att behålla sin förklädnad
ännu en tid och i stället för att tala härma en björns rörelser.
Men så snart David gav det avtalade tecknet, upphörde det
dova brummandet och i stället ljöd i hyddan en orms visslande
ljud.

Uncas hade vänt sig mot väggen och slutit ögonen för att
slippa se på björnen. Men så snart han hörde den nämnda
signalen, rätade han ut sig och såg sig uppmärksamt omkring.
Hans blick fästes skarp och spejande på det ludna odjuret.
Visslandet upprepades då på nytt. Mohikanen såg sig ännu
en gång omkring i hyddan. Därpå fästes hans ögon skarpt på
björnen och han sade med lugn och djup stämma:

"Falköga!"

"Skär sönder hans band!" viskade Falköga till David.

Sångaren lydde och Uncas kände åter sina lemmar fria.
I samma ögonblick kastade spejaren sin björnhamn och stod
i sin naturliga gestalt framför sin vän, vilken utan att yttra ett
ord tycktes gissa hans avsikter och planer.

Då Falköga avkastat sin ludna förklädnad, drog han fram
en lång blänkande kniv och räckte den till Uncas.

"Huronerna äro utanför. Håll dig färdig!" sade han sakta.

"Låtom oss gå!" sade Uncas.

"Varthän?"

"Till ’sköldpaddorna’! De äro barn av mina stamföräldrar."

"Ja, det är mycket bra", svarade Falköga. "Men vad skola
vi göra med mingoerna utanför dörren? De äro i allt sex
stycken."

"Huronerna äro hundar", ljöd svaret. "Delawarerna springa
i kapp med hjorten."

"Det är sanning i dina ord, min gosse, och jag betvivlar
ingalunda, att du skall komma långt före dina förföljare. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free