Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4 kapitlet
- 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyktingarna. Nattens mörker och vågstyckets storslagna djärvhet
voro deras bästa allierade.
Snart voro flyktingarna utom byn och närmade sig skogens
beskyddande mörker, då de plötsligt hörde ett högt och
ihållande skrik bakom sig, vilket bättre än ord sade dem, att allt
var upptäckt, ögonblickligen kastade Uncas sin förklädnad
och Falköga ilade i förväg bort till ett busksnår, varur han
framtog två bössor och den nödiga ammunitionen.
"Låt skurkarna nu komma och söka vårt spår", sade han. "Två
av dem äro vissa om döden, om de drista sig att förfölja oss!"
Hastigt ilade de vidare och försvunno i skogens mörker.
5 KAPITLET.
De båda flyktingarnas försvinnande hade upptäckts på
följande sätt. Indianerna hade, drivna av nyfikenhet, närmat
sig fångens hydda och sågo genom en springa in i rummet, som
ännu var svagt upplyst av de glödande bränderna. I begynnelsen
togo de David för den unge mohikanen, tills han själv
röjde sig. Han tröttnade nämligen på att hålla benen indragna
under kroppen och sträckte på dem allt mera, så att till sist
hans ena fot kom bort till glöden och belystes av den. Först
trodde huronerna, att delawaren blivit förvandlad genom
trolldom, men då David också lyfte på huvudet, varvid hans blida
och beskedliga ansikte blev synligt i stället för den unge
mohikanens stolta och mörka anlete, fattade de misstankar samt
störtade in i hyddan, varvid de strax upptäckte bedrägeriet. De
höjde nu ett så fruktansvärt skrik, att David måste tro att hans
sista timme var kommen. Han ville därför dö så, som det
hövdes hans kall, och uppstämde med hög röst en dödspsalm.
Indianerna påmintes därigenom i rätt tid om hans sinnessvaghet
och lämnade honom i fred, under det att de stormade ut ur
hyddan och genom sitt alarmskrik inom få minuter bragte hela
byn på fötter.
Krigarna strömmade samman i närheten av församlingshuset
och väntade otåligt sina hövdingars befallningar. Framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0112.html
