Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivit fördrivna från sitt hem, spredos bland irokesernas berg;
jag har sett huru ett främmande folks yxor fällde de skogar,
som blivit skonade av himlens stormar; jag har sett den fria
hjorten och den vilda fågeln leva tillsammans i människors
vigwams, men ännu aldrig har jag funnit en delawar, som kunde
vara nedrig nog att krypande smyga sig in i sitt folks läger
som en orm."
"Den falske sångfågeln har öppnat er näbb", svarade Uncas
med sin melodiska stämmas mjukaste tonfall. Tamenund har
hört på hans sång."
Den gamle hövdingen for upp och böjde sig framåt, liksom
hade han lyssnat till tonerna av en gammal välkänd melodi:
"Drömmer Tamenund?" utbrast han. "Vad är det för en
stämma, som ljuder i hans öron? Hava vintrarna gått tillbaka
i tiden, och vänder sommaren åter till lennapernas barn?"
En högtidlig tystnad följde på dessa ord, vilka av de
församlade mottogos som en mystisk uppenbarelse. De väntade, att
Tamenund skulle fortsätta, men han försjönk i djupa tankar
och tycktes förgäta allt det närvarande. En av de gamla
hövdingarna vågade dock påminna honom om fången.
"Den falske delawaren avvaktar bävande den vise Tamenunds
ord", sade han. Han är en stövare som skäller, nar
yengeeserna visa honom ett spår."
"Och ni", sade Uncas, i det han kastade mörka blickar
omkring sig, ni äro hundar, som vifta med svansen, när fransmännen
tillkasta er avfallet efter sitt villebråd."
Ett tjog knivar blänkte i luften vid detta bitande och
måhända träffande svar av ynglingen, men ett tecken av hövdingarna
dämpade varje utbrott av förbittringen och återställde
lugnet. Strax därpå sade Tamenund:
"Delawar, du förtjänar icke ditt namn. Under många vintrar
ha mitt folk icke sett något solsken, och en dubbel förrädare
är den krigare, som övergiver sin stam i olyckan. Han tillhör
er, mina barn! Handla med honom som rättvisan kräver!"
På denna Tamenunds dom följde ett förfärligt, enstämmigt
hämndrop, vilket mera än tydligt för Uncas kungjorde hans
öde. Då det tystnade, ropade en hövding, att fången blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
