Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och den kvinna, som huronen förde till mitt läger?"
återtog Tamenund med värdighet.
"Hon är min", ropade Magua, i det han triumferande knöt
handen mot Uncas. Du vet, att hon är min, mohikan!"
"Min son tiger", sade Tamenund i det han tycktes forskande
läsa i ynglingens om bekymmer vittnande ansikte.
"Hon tillhör huronen", svarade Uncas slutligen med en djup suck.
Härpå följde en kort, betydelsefull paus, och det var lätt
att se, det mängden blott nödtvunget erkände Maguas rättigheter.
Slutligen talade patriarken, på vilken det slutliga
avgörandet ensamt berodde.
"Huron, gå din väg!"
"Tomhänt?" sporde den listige mingon.
"Nej, gå med det som är ditt! Den store anden förbjuder
delawarerna att vara orättvisa."
Magua trädde raskt fram och grep Cora i ena armen, medan
delawarerna under tystnad drogo sig tillbaka, och ingen
tycktes vilja göra något för att ingripa i den unga flickans öde.
Blott Duncan rusade fram.
"Stanna, huron!" ropade han. "Hav barmhärtighet, och du
skall få en riklig lösepenning!"
"Magua är ett rödskinn och saknar bruk för de vites glitter",
svarade hövdingen kallt.
"Guld, silver, krut, bly, allt vad en krigare behöver, skall
komma till din wigwam."
"Magua är stark", svarade den lömske vilden, i det han
skakade den hand, varmed han höll Cora i armen, vilken icke
gjorde det minsta motstånd; "han önskar endast hämnd."
"Gud i himlen, kan du tillåta detta?" sade Heyward och
vred i förtvivlan sina händer. Ärevördige Tamenund, var
barmhärtig och rädda henne!"
"Delawaren har sagt sitt ord, och män tala icke två gånger",
svarade den vise.
"Ja, det är rätt och förståndigt", sade Falköga, i det han
vinkade åt Heyward att han skulle vara stilla, och vist och
förståndigt är det också, att en krigare betänker sig två gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
