Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämnd, så kan du gärna flitigt bruka den mot mingoeraa. Det,
tänker jag, i någon mån skall göra dig förlusten av mig lättare
och även lugna ditt sinne. Huron, jag mottager ditt tillbud och
betraktar mig som din fånge. Släpp flickan!"
Ett dämpat men tydligt bifallssorl hördes från den tätt
sammanpackade mängden över detta ädelmodiga och högsinnade
beslut. Även de vildaste bland krigarna lade tydligt i dagen
sin beundran över den manlighet Falköga visade.
Magua själv dröjde, och med ångestfull spänning väntade
alla på hans beslut. Slutligen skakade han nekande på
huvudet och sade bestämt:
"Magua är en stor hövding och har i denna sak endast en
tanke: att taga hämnd på yengeesernas gråhårige hövding.
Kom", fortsatte han, i det han sköt Cora framför sig, "kom,
en huron är ingen sladdrare; vi skola gå!"
Förtörnad trädde den unga flickan ett steg tillbaka.
"Jag är din fånge och skall följa dig utan att du behöver
bruka våld", sade hon stolt.
"Falköga", sade hon, "av hela mitt hjärta tackar jag dig
för det offer du ville göra för mig. Gud i himlen skall belöna
dig därför. Ännu ber jag dig om en tjänst: övergiv icke min
syster, min kära, älskliga, vekhjärtade Alice, förrän du fört
henne tillbaka till vår far! Han skall tacka och välsigna dig
därför. Duncan, Alice, leven väl!"
Hennes röst kvävdes, och hon böjde sig ned över sin bittert
gråtande syster för att trycka en sista kyss på hennes panna.
Därpå gick hon fram mot Magua och sade:
"Nu, huron, är jag, när du själv önskar det, redo att följa
dig."
"Gå blott!" ropade Duncan rasande. "Gå nedrige huron!
Delawarerna torde nog icke hålla dig kvar, men på mig vilar
intet tvång. Gå, lumpna rödskinn! Mingo, varför tvekar du?"
sade Duncan.
Med ondskefull glädje hörde Magua detta hotfulla tal.
"Skogarna äro öppna", sade han. "Blekansiktet kan komma."
"Stanna här, min vän", sade Falköga och fasthöll Duncan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
