Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet - 6 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Ni känner inte den skurkens listighet. Han kommer att locka
er i ett bakhåll, och er död skall vara säker."

"Huron", sade Uncas, "delawarernas rättvisa kommer från
den store anden. Se på solen! Ännu lyser dess strålar på de
översta grenarna av de låga furuträden, men när den står mitt
över skogen, skola tappra krigare vara i dina spår. Gå! Din
väg är kort och ligger öppen framför dig!"

"Jag hör en kråka skrika", ropade Magua med ett hånfullt
skratt. Var äro delawarernas fruntimmerskjolar. Hundar,
kaniner, tjuvar! Gå, jag spottar åt er!"

Med mörk, olycksbådande tystnad hördes dessa den bortgåendes
hånande ord. Men utan att någon lyfte sin hand emot
honom begav sig Magua triumferande in i skogen, förande sin
fånge med sig bort. Den indianska gästfrihetens lag, vilken
alltid obrottsligt hålles i helgd, skyddade honom.

6 KAPITLET.

Så länge Magua och hans offer ännu voro synliga, blev
mängden orörligt kvarstående på platsen, men knappast var han
försvunnen, förrän alla tycktes fattas av ett fullkomligt raseri.
Uncas steg ned från sin upphöjda ställning, skred tyst genom
den täta skaran, och försvann in i den hydda, han nyss förut
lämnat. Några av de tappraste krigarna följde honom. Tamenund
och Alice ledsagades bort, och kvinnorna och barnen fingo
befallning att skingra sig. Under den timme, som närmast följde
härpå, liknade lägret en störd bisvärm, vilken endast väntat på
att få se drottningen för att svärma bort.

Slutligen utträdde en ung krigare ur Uncas hydda, gick med
allvarligt utseende och betänksamma steg bort emot en
dvärgtall, som skjutit fram ur klippremnorna, barkade den till en del
och återvände så till den plats, varifrån han kommit. En annan
krigare följde efter; han avhögg trädets grenar, så att endast
stammen blev kvar. Efter honom färgade en annan krigare
stammen röd med blod. Alla dessa tecken på krigiska avsikter
iakttogos av de kringstående krigarna med djup betydelsefull
tystnad.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/mohikan/0137.html

		Den siste mohikanen / 137 (1932) Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|