Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen kom Uncas själv ut. Han hade avlagt sin ytterdräkt
och målat ena hälften av sitt ansikte med svart färg.
Långsamt och med värdig hållning närmade han sig trädstammen
och började gå runt omkring densamma med avmätta steg,
medan han uppstämde en vild krigssång. De övriga hövdingarna
och krigarna samlade sig efter hand omkring honom, och
skådespelet blev städse allt vildare och mera skräckinjagande.
Nu lyfte Uncas sin tomahawk, slog den djupt in i den
blodfärgade trädstammen och höjde mohikanernas stridsrop. Han
förkunnade därvid, att han ämnade övertaga högsta ledningen
av fälttåget.
Detta rop väckte hela stammens lidelser. Hundratals ynglingar
störtade som vanvettiga bort till trädstammen, fiendens
sinnebild, och högg den ena Spånen efter den andra ur densamma,
tills det icke längre fanns något annat kvar än rötterna.
Uncas trädde nu ut ur kretsen och lyfte sitt öga mot solen,
vilken just nått den punkt, som angivits som slutet på
vapenstilleståndet med Magua. Ett högt rop meddelade mängden
denna underrättelse och alla lämnade genast den vilda leken
för att bereda sig till en allvarlig strid.
På några ögonblick tycktes hela lägret vara förändrat. De
redan målade och beväpnade krigarna stodo tysta och
allvarliga, medan kvinnorna störtade ut ur hyddorna och omväxlande
sjöngo glädje- och klagosånger. Alla tycktes ivrigt sysselsatta
med att dölja sitt gods jämte barn och åldringar i skogen. Även
Tamenund begav sig dit, sedan han dock först haft ett rörande
samtal med Uncas och därvid uppmanat honom att visa
tapperhet, men samtidigt iakttaga den största möjliga försiktighet.
Emellertid hade Duncan fört Alice i säkerhet och uppsökte
nu Falköga, vilken han fann mitt ibland de stridslystna
krigarna. Han stod just i begrepp att sända en gosse bort för att
hämta hans och Uncas bössor från den plats, där de gömt dem,
då de närmade sig delawarernas läger. Den kloke jägaren valde
till sitt sändebud en gosse, ty han visste, att Magua icke kommit
utan följeslagare, och att spioner från huronlägret från
skogsbrynet iakttog envar av den nya fiendens rörelser. Hade han
själv gått, skulle hans undergång ha varit säker, men en gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
