Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"De finnas mellan denna plats och deras by i så stort antal,
att ni skulle göra klokt i att strax vända om."
Uncas blickade in i skogen och frågade: "Var är Magua?"
"Mitt ibland dem. Han förde Cora tillbaka, dolde henne
i hålan och satte sig sedan i spetsen för sina krigare som en
rasande ulv."
"Han har således låtit henne stanna i hålan", sade
Heyward. "Nå, då veta vi åtminstone var vi skola söka henne, men
vad kunna vi göra, för att befria henne."
"Vad säger Falköga?" frågade Uncas.
"Giv mig tjugu bössor, Uncas! Så drager jag till höger och
hämtar Chingachgook och den gamle general Munro, vilka,
som du vet, ligga dolda i bäverhyddorna vid vattnet, samt höjer
mitt stridsrop från det hållet. Du, Uncas, angriper hundarna
framifrån och du kan lita på, att de skola få en ordentlig salva,
så snart vi komma inom skotthåll. Sedan gå vi löst på byn och
befria Cora samt göra på det sättet slut på historien."
"Det är en god plan", sade Uncas.
Efter ett kort samtal hade de övriga hövdingarna också fått
del av densamma och man skildes, för att begiva sig var och en
till sin post.
Ännu var allt stilla och urskogen mellan delawarerna och
huronbyn tycktes aldrig hava trampats av människofot, – så
djupt var det lugn, som vilade däröver. Falköga kände dock
sin motståndare för väl, för att sorglöst lita på denna förrädiska
stillhet. Försiktigt förde han sin lilla skara något tillbaka till
en strömfåra. Här gjorde han halt och frågade på delawarspråket.
"Vet någon av mina krigare, varthän denna bäck leder?"
"Det lilla vattnet faller ut i det stora, där bävrarna bo",
svarade en av delawarerna.
"Gott", sade spejaren. – Då skola vi följa dess lopp, tills
vi få känning av huronerna, men David", sade han till denne,
som följt med dem, "ni gör bäst i att gå er väg, ty om en stund
komma vi att gå fram över döda huroners kroppar."
"Nej!" svarade David med ovanlig iver. "Jag har vandrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
