Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigarna av min egen färg. Du känner mig, mohikan! Ingen
huron skall komma över backen, för att falla dig i ryggen, utan
att min Killdeer skall tala ett ord med honom."
Ännu ett ögonblick dröjde hövdingen för att iakttaga striden.
Den drog sig hastigt uppför sluttningen, – ett säkert tecken på
delawarernas framgång, men Chingachgook lämnade icke sin
post förr än stridens närhet varskoddes av några kulor, som
rasslade ned på det torra lövet som ovädersbådande hagel.
Falköga och hans vänner drogo sig några steg tillbaka in i
skogen och avvaktade stridens utgång med det lugn, som endast
lång vana och erfarenhet förläna. Snart genljöd skogen ej längre
av bösskotten och det hördes» som om det nu skötes i fri luft.
Här och där drevos några krigare ut till skogens rand och
sökte fatta fast fot i gränsen, det sista ställe, där de kunde hålla
stånd. Deras antal ökades och äntligen trängde en hel lång rad
av krigare fram till denna sista hållpunkt. Heyward såg
otåligt och ängsligt bort till Chingachgook, men hövdingen, vars
ansikte syntes mellan träden, hade tagit plats på en sten och
betraktade striden med en sinnesro, som om han hade satt sig
ned för att vara endast åskådare.
"Delawaren skulle slå till nu. Det är tid", viskade Heyward.
"Ännu icke", svarade Falköga. "När han märker sina vänner,
skall han nog låta märkar, att han finnes där. Se bara huru
de hundarna skocka sig där borta under furorna. Det är som
svärmande bin. Till och med en kvinna skulle träffa sin man
i en sådan klunga."
I detta ögonblick ljöd stridsropet. Chingachgook och hans
krigare lossade sina gevär och ett dussin huroner störtade döda
till jorden. Det skrik, som följde härpå, besvarades av ett enda
stridsrop från skogen, varpå det ljöd ett tusenstämmigt tjut.
Huronerna studsade och lämnade centrum av sin linje, under det
Uncas störtade fram från skogen i spetsen för ett hundratal
krigare och genombröt deras led.
Slående med händerna till höger och vänster, visade den unge
hövdingen sina krigare fienden och uppmanade dem att sprida
sig och förfölja honom från två sidor. Striden delade sig och
bägge flyglarna av huronernas genombrutna leder sökte åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
