Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedböjt huvud! Heyward och David följde efter, ledsagade
av Montcalms adjutant och hans eskort. Sålunda försvunno
alla de vita med undantag av Falköga, från indianlägret, och
den lilla kavalkaden befann sig snart inne i de höga, mörka
skogarna.
Men det band, som gemensam olycka knutit mellan skogens
barn och främlingarna, lossades icke så snart, och många år
förflöto innan sägnen om den siste mohikanen och den vita
ungmön upphörde att förkorta långa nätter och ansträngande
marscher för delawarerna. Icke ens de personer, som spelat
mindre framstående roller vid dessa händelser, blevo glömda.
Efter några års förlopp, bringade Falköga stammen den
underrättelsen, att Munro, "Det grå huvudet", gått till sina
fäder, och att Heyward, som till följd av sin givmildhet erhållit
namnet "Den öppna handen", hade fört Alice, den gamle generalens
älskvärda dotter, långt bort till blekansiktenas bygder,
där hennes tårar slutligen upphört att rinna, och lämnat plats
för det blida leende, som mera överensstämde med hennes
natur.
Dessa händelser ligga emellertid utom ramen för vår berättelse.
Övergiven av alla kamrater av sin egen färg, återvände
Falköga till den plats, dit han ovillkorligen drogs med en makt,
som blott kunde ha sin rot i den varmaste och mest oegennyttiga
vänskap. Han kom i rätt tid för att få kasta ännu en
avskedsblick på Uncas, vilken delawarerna just höllo på att
svepa i hans nyaste pälsdräkt. De upphörde ett ögonblick med
sin sysselsättning för att giva den tappre jägaren tillfälle att
kasta ännu en blick på sin vän, varpå den unge hövdingens
lik inhöljdes för att aldrig mera skådas av levande ögon. Ett
nytt, högtidligt liktåg satte sig i rörelse, och hela stammen
församlades omkring den uppkastade graven.
Gemensamma, deltagande känslor rörde sig även nu hos en
var. Liket medsattes i vilande ställning, med ansiktet vänt mot
den uppgående solen, och vid sidan av detsamma nedlades den
avlidnes vapen och jaktredskap, på det han måtte vara väl
rustad för den sista, långa resan. I likkistan, av vilken kroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
