- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
34

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Den unga flickans tragedi: Marie Baschkirtzew

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga behållning, ty jag har ingen sådan. Mitt lif är endast
ytligt. — Det gör mig detsamma, om jag stannar eller
går, om jag har något eller icke. Min sorg, mina fröjder
och mina besvärligheter finnas icke till. ..»

Och vidare:

»Jag vill lefva undan, fort, fortare . .. Det är
visserligen sant, att detta behof, denna trängtan efter att lefva
med ånga kanske är ett förebud på en kort tillvaro .. .

»Skall man tro det? Jag finner allting godt och
vackert, till och med tårarna och smärtan. Jag tycker om att.
gråta, jag tycker om att förtvifla, jag tycker om att vara
bedröfvad. Jag älskar lifvet i trots af allt. Jag vill lefva.
Jag åtrår lyckan och är lycklig öfver att vara olycklig.
Min kropp gråier och skriker; men någonting inom mig
och som står öfver mig, njuter af allt detta.»

Och sedan denna bild af en underbar finhet:

»Vid hvarje obetydlig sorg hopsnöres mitt hjärta,
icke för min egen skull, utan af medlidande — jag vet
icke, om man skall kunna förstå mig — emedan hvarje
sorg är snarlik en droppe bläck, som faller i ett glas vatten;
den utplånas aldrig, den endast sluter sig till sina
föregångare och gör det klara vattnet grått och smutsigt. Man
må gärna ösa på mera vatten, den smutsiga bottensatsen
blir ändå kvar. Mitt hjärta hopsnöres, emedan hvarje sorg
lämnar en outplånlig fläck i mitt lif och i min själ, och
emedan jag ser fläckarna ökas på den hvita dräkten, som
jag skulle vilja bevara ren.»

Vid fjorton år skrifver hon liksom med en aning om
framtiden:

»Ack, hvad jag är otålig. Min tid skall komma, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free