- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
133

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid aderton års ålder var Sonja Kovalevsky redan
herre öfver sitt öde. Hon hade gift sig med den man hon
valt, hade låtit honom ledsaga henne till Heidelberg, där
de bägge låtit inskrifva sig vid universitetet, hade därpå
-af honom låtit sig föras till Berlin, där “hon under fyra år
studerade matematik hos Weierstrass. Där lefde hon
tillsammans med en äfvenledes studerande väninna och träffade
endast ibland sin make för att med honom företaga en
gemensam promenad. Ty den förbindelse hon ingått med
Woldemar Kovalevsky, sedermera professor i paleontologi
vid universitetet i Moskva, var endast ett skenäktenskap,
och denna märkvärdiga omständighet leder oss genast till
hennes personlighets medelpunkt.

Sonja Kovalevsky älskade icke sin man och var på
det hela taget under sin första ungdom böjd for ingenting
mindre än för kärleken. Hon led af en ofantlig obestämd
törst, som var någonting mera än en törst efter studier,
men som under en utomordentlig talangs öfvervikt i denna
oerfarna, halft barnsliga själ närmast antog denna form.
Då Sonja Krukovska, dottern till den gammal-frankiske
grandseigneuren och generalen Krukovsky på Palibino var
16 år gammal, slumrade inom henne en stor matematiker
och en stor författarinna. Om den förra var hon själf
medveten, om den senare visste hon ännu intet, emedan
kvinnans litterära talang i följd af sin beskaffenhet nästan alltid
först frigöres genom själfva lifvet. Hon var en natur af
stål och eld, sådan den är mera vanlig bland de slaviska
kvinnorna än bland någon annan europeisk ras, och hon
ägde samma sällsamma, aningsfulla, eggande känsla af
lifvets korthet, som äfven dref Marie Baschkirtzew att under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free