- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
154

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var mycket vänligt sagdt och visade äfven, att
gubben Lie förstod henne. Han var den ende, som i Sonja
såg det, som hon förblef under hela sitt lif; den lilla flickan,
den omogna kvinnan, som aldrig blifvit kvinna helt och
hållet. Men käre pappa Lie, är icke kärleken för er
någonting mera än en apelsin?

Nej, på så sätt komma vi icke vidare. Allt detta är
blott godtköps-, kälkborgerliga förklaringar; grunden ligger
djupare. Den är mera organiskt betingad, är ett uttryck
för tidens sår mera än de personliga vittnena till Sonjas
lif, mer än till och med ett så fint och villigt förstånd
som hennes andra biografs, Ellen Key, varseblifvit det.
Och liksom hon är en typ för sin tid, en typ i fråga om
de mest allvarliga emancipationsfrämjande
kvinnosträfvan-dena, en typ för det högsta en kvinna förmår åstadkomma
på andens område, så är hon äfven en typ, som utvisar,
hvad kvinnan vid detta århundrades slut offrar i dessa
strider, i kampen för sin själfständighet — hvad hon frånsäger
sig, under det att utbildningen af den kommande tidens
kvinnotyp pågår.

Att Sonja, hvars personliga tjuskraft var så stark och
hvars framsprutande uppgående i ögonblickets lif var så
förtrollande, hvilket alla, som kände henne, bevittnade, att Sonja
icke tjusade på samma sätt som så många mycket ringare,
kallare och mera tomma kvinnor göra det — det härrörde
af en brist på rutin i att vara tilldragande, en rutin, som
sedan gammalt tillhör hennes kön, och vid hvilken männen
genom många släktled vant sig. Männen — till och med
de finaste och mest utvecklade — äro i detta hänseende
inga snillen i konsten att gissa. Allt har ju i det fallet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free