Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europa, lefde sitt lif inför allas ögon och dog af
lunginflammation efter föregående influenza.
Så har äfven fru Leffler uppfattat henne och i klofe
begränsning lämnat en förståndigt begränsad bild af henne.
Men den, som icke finns i bilden, det är Sonja
Kovalevsky.
Denna bild har därpå med finhet och själsvärme
berik-tigats och kompletterats af Ellen Key, men den, som hon
icke lyckats fasthålla däri, det är Sonja Kovalevsky.
Och det, som jag här lämnat — utur mitt
medvetande om att genom mina egna, halft ryska barndomsintryck
och mångt och mycket i mitt eget temperament stå henne
närmare än dessa bägge andra — det är visserligen en
analys af hennes lif, men icke heller detta är Sonja
Kovalevsky.
Hon står ännu alltjämt utanfore, i öfvermänsklig storlek,
snarlik en skugga, när månen uppstiger, en skugga, som
ständigt tyckes växa, ju längre man betraktar den, och
under det jag skrifver, känner jag henne vara mig nära
liksom en kropp, vid hvilken man snuddar i mörkret utan
att kunna se den. Hon kommer och går. Ofta sitter hon,
liten och lätt som en rörlig fågelgestalt alldeles tydligt på
blomsterbordet tätt bredvid mig; men så snart som jag
blir medveten därom, är hon borta. Och jag frågar mig
själf: Hvem är hon?
Jag vet det icke. Och ej heller hon själf har vetat
det. Ty lefvat har hon visserligen. Men sitt eget
verkliga, personliga lif har hon aldrig lefvat.
Och sålunda står hon då kvar som en gestalt, som
framgått ur mörkret och åter gått in i mörkret; hon var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
