Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - V. Den vackra amerikanskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
bara för att se på henne, till och med min gästfrie
kupékamrat, som promenerade över perrongen bort
till sin vagn, sände henne en beundrande blick ur
sina små ögon bakom de blå glasen, vinkade med
handen och betraktade mig med avund. Då han
försvunnit frågade mrs Dick med en röst, som hon
förgäves försökte göra likgiltig, vem denne herre
var.
— Det vet jag verkligen inte själv, svarade jag,
men han bjöd mig på den bästa frukost jag
någonsin ätit i hela mitt liv. Och att döma av den
krypande underdånighet, varmed han bemöttes av
järnvägspersonalen skulle jag vilja hålla honom för att
vara direktör för järnvägen eller åtminstone för en
större aktieägare i bolaget.
— Vet ni inte att alla ryska järnvägar äga av
staten, ni okunnige son av Mars? sade mrs Dick
med ett skämtsamt hånleende. Men klockan har
ringt.
— Jaså, förhåller det sig så. Han kan alltså
inte vara någon järnvägskung, sade jag skrattande.
Tåget skulle just sätta i gång. Hon stod på
fotsteget med ansiktet vänt mot mig. — Hur som helst
fortsatte jag, så är han i varje fall baron — baron
Friedrich.
Vid mina sista ord tycktes Helene förlora
fotfästet på fotsteget. Hon föll tillbaka i mina armar,
som ständigt voro beredda att ta emot denna ljuva
börda.
— Hur är det fatt? viskade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
