Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - VI. Min bröllopsmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
— Tyst! Hon lade sin hand över min mun och
fortsatte brådskande:
— När jag lämnade Paris hoppades jag kunna
lämna er här i samma ögonblick som vi anlände.
— När ni lämnade Paris kände ni inte mig,
utropade jag häpen.
— Förlåt, men ihör på! Det var nödvändigt
fölen av oss att komma till Ryssland för att
återupprätta våra kommunikationer och anordna ett nytt
chiffer. Inbillar ni er att jag skulle ha vågat mig
ända till gränsen utan en färdig plan att komma
över? Utan papper skulle min arrestering varit så
viss som aldrig det. Att ni stod i ^begrepp att resa
till Ryssland med pass för er och er hustru var känt
av de våra. Att er hustru ej skulle följa med var oss
även bekant. Likaså er svaghet för kvinnlig
fägring och ert gamla hjärtas känslighet — hånade hon
mig i min ångest? — hade vi väl reda på. Jag reste
med samma tåg som ni från Paris till Berlin och
från Berlin till Eydtkuhnen i den bestämda
avsikten att komma över gränsen på edert pass, som er
hustru alltså, till Vilna — eventuellt Petersburg.
— Min gud!
— Här hade jag hoppats kunna lämna er, men
det är omöjligt nu. Tyst! Jag ihör steg.
Hon gled fram till dörren, låste ljudlöst upp den
och vände sig därpå skrattande till mig:
— Arthur, se inte så surmulen och hungrig ut.
Middagen är här på röda rappet, min otålige herre
och man.
Två kypare inträdde nu med brickor och fat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
