- Project Runeberg -  Min officiella hustru /
83

(1929) [MARC] Author: Richard Henry Savage
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - VI. Min bröllopsmiddag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

ett gäckande allvar i rösten, som skulle ha förefallit
elakt, om icke rösten varit full av tårar. Förlåt
stackars Dick! Jag antog hans namn för att skingra
edra nervösa farhågor, vilka annars kunde blivit
ödesdigra nog för mig vid gränsen. Edra förhållanden
voro mycket väl kända för oss, innan ni lämnade
Paris, men er gamle vän kände jag blott till namnet.
Följaktligen blevo mina svar synnerligen svävande
beträffande Dicks syster Mamie, mrs Smith,
numera i Mexiko. Att jag uppgav Vanderbilt-Astor som
mitt flicknamn berodde på att, eftersom amerikanare
äro mest beryktade för sina rikedomar, jag ville taga
ett namn som var välkänt i hela Europa.

Där gjorde hon ett uppehåll, och hennes gäckande
skratt blev till en suck, när hon med tårar i ögonen
fortsatte:

— Tro mig om ni kan, jag ämnade aldrig låta
föreställa mig för edra släktingar, utan det var min
avsikt att lämna er vid stationen och låta er följa med
Weletskis. Men då jag såg dessa plirande blickar från
hemliga polisens chef riktade på mig, då — då
vågade jag inte gå, det skulle ha förefallit alltför
misstänkt, alltför besynnerligt. För min räddning och
för er ansåg jag det klokast att finna mig i det
oundvikliga. Ni — ni måste erkänna att jag hjälpte er
från obehaget att behöva hysa mig som er hustru
under er släktings tak.

Så förändrades åter hennes stämning, och hennes
ögon lågade av martyrskapets heliga glöd, när hon
utbrast:

— Nu vilar mitt öde i edra händer. Om ni, efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohustru/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free