Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - VIII. En lunch med baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Jag slog mig ned vid bordet och fann vid mitt
kuvert ett tillståndskort, som medgav mig rätt att
stanna i huvudstaden under tre veckors tid.
— Du har aldrig låtit mig vänta så länge förr,
kära Arthur, sade hon ljuvt. Jag har så mycket att
göra; så mycket som hänger på — o — oh!
Jag hade begagnat mig av uppassarens närvaro
för att spela den förälskade äkta mannens roll, i det
jag tilltäppte hennes mun med en kyss, som hon ej
kunde avvärja utan att slå omkull koppar och glas.
Ett ögonblick såg hon mycket förnärmad ut;
därpå vände hon sig till vaktmästaren och sade: — Vi
har fått allt vad vi beställt.
Mannen drog sig flinande tillbaka. Han trodde
nog att hon ville ha en kyss till.
Hon sade: — Arthur, se till att dörren är stängd!
Usch, vad det drar!
Jag lydde henne och kastade samtidigt i smyg en
blick genom nyckelhålet för att övertyga mig om att
icke vaktmästaren tillät sig spionera på oss. När jag
återvänt till bordet sade hon: — Vad betydde edra
hemska rop under sömnen? Ni kunde ha skrämt hit
hela hotellet, om jag inte väckt er.
— Madame, svarade jag allvarligt, jag drömde att
vi voro arresterade och att jag undergick
prygelstraff för er skull! Jag lade en sådan tonvikt på de
sista orden att hon brast ut i ett hysteriskt skratt,
som gjorde mig ängsligare än någonsin.
När hon hämtat sig sade hon: — Drömmar betyda
motsatsen. Därpå blev hon mycket allvarlig och sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
