Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - IX. Bruden firas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
— Min käre överste, sade min värd med ett
besynnerligt småleende, tidningarna veta aldrig någonting
här; hemliga polisen vakar över allt. Han sänkte
rösten och tillade: — Jag är säker på att till och
med bland mina tjänare finns det spioner.
— Vad söka de efter? frågade jag.
— Nihilister, viskade han — alltid ett och
detsamma. Det är det svärd som svävar över våra huvuden.
Han suckade och reste sig från bordet.
Just då nådde oss tonerna av "Stjärnbanéret" från
salongen, varest Helene tagit plats vid pianot och
ånyo sjöng denna sång, som gjorde mitt hjärta tungt
av hopplöshet och förtvivlan.
Jag skyndade före Konstantin och ropade: — Sjung
inte den sången! Du vet hur den alltid upprör mig!
Varpå Sacha, som stod lutad över hennes axel helt
maliciöst anmärkte:
— Nationalsången upprör den amerikanske
krigaren. Han blir ivrig att ännu en gång draga i
härnad mot sina gamla fiender från slätterna,
indianerna.
Jag såg på honom som om jag helst skulle vilja
räkna även honom Hand indianerna, ty hans
uppförande hela denna afton hade blivit mer och mer
uttrycksfullt, mer älskarlikt för varje minut som gick,
gentemot den dam som gick under namn av madame
Lenox.
Den unge kavalleristens uppförande hade tydligen
också iakttagits av mademoiselle de Launay,
guvernanten. Denna unga dam hade nu återvänt till
salongen med sin skyddsling, den lilla söta Sophie, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
