Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - XII. Balen hos Ignatiefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
om henne i sin svit. När hon stod nigande framför
sitt offer skulle hon ge honom dödsstöten.
Allt detta skulle inom kort äga rum. Innan dess
måste jag handla — om icke — baron Friedrich —
jag ryckte på axlarna men drog därpå plötsligt en
suck av lättnad. Nervöst hade jag stoppat min hand
i västfickan. Jag kände där fyra små paket. Pulver!
— Opium! — Medvetslöshet!
Medvetslös kunde Helene under förebärande av
illamående bäras ut och föras hem av mig, hennes
make.
Jag störtade fram till buffén och beställde ett glas
champagne. Däri hällde jag i smyg tre pulver,
medan jag grymt reflekterade över att de rätt snart
skulle visa sina verkningar på hennes späda fysik.
Inom tio minuter skulle hon vara oskadliggjord. Tre
kunde vara farligt, men hon bekymrade sig ju
icke om sitt eget liv.
Sedan begärde jag för syns skull ännu ett glas
champagne, och hela tiden fruktade jag att få höra
den fatala slutfanfaren och komma för sent. Med
ett glas i vardera handen inträdde jag i balsalen.
Jag uppgav en lättnadens suck. Hon stod ännu på
samma ställe, uttröttad av dansen. Det var ingen
tid att förlora. Jag närmade mig henne. Hon
flämtade. Jag räckte henne glaset. Hennes läppar voro
alldeles torra av nervös spänning. Martyrskapets
feber brann i hennes ådror. Hon grep glaset ur min
hand och mumlade:
— Tack så mycket, och drack ur det så girigt som
vandraren i öknen dricker oasens vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>