Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XIV. Råttfällan slår igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
att madame inte tager emot någon. Men jag är
alltför orolig för att låta mig avspisas.
Hans svada fortsattes:
— Hur mår hon? Hon är bättre, har jag hört.
Men är hon alldeles återställd? Är hon tillräckligt
kry för att taga emot en person, som är bunden vid
henne med band av både släktskap och hängivenhet?
Jag skulle just svara att hon icke kunde det, då
Helenes dörr till min förvåning öppnades och hon
själv kom ut, med osäkra steg men underbart
förtjusande i sin negligé. Hon sade med särskild
betoning :
— En väns röst är så angenäm att jag inte kunde
motstå frestelsen att hörsamma den, min käre Sacha.
Innan jag hann upp från bordet hade min rival
hunnit lägga sin arm om hennes liv och ledde henne
nu ömt och varsamt bort till en fåtölj.
Då beslöt jag att spela husbonde. — Nåväl, Helene,
sade jag, du kan få tio minuter på dig med din kusin,
men inte mer. Sacha ser nog att du inte är stark nog
att stanna uppe längre. Därefter fördjupade jag
mig i en tidning. Jag vet ej vad den innehöll, jag
endast låtsades läsa.
Vad de sade varandra kunde jag inte uppfatta, ty
gardesofficeren hade dragit sin stol tätt intill
sjuklingens. Deras konversation tycktes emellertid
angenäm, ty när jag såg på min klocka och utropade:
Tiden är ute, kunde jag läsa trots i hennes och
raseri i hans ögon.
— Som både din doktor och man, min vän, måste
jag påyrka det, sade jag saktmodigt, ty jag visste ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>