Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XV. Vilkendera brodern?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
en suck av lättnad: — Utmärkt. — Ingenting annat.
Utanför dörren till vår våning vände hon sig till
mig och sade:
— Jag tror inte att ni är något vidare trevligt
sällskap i kväll, min käre Arthur. Gå ned på klubben
och säg Boris att vi äro hans gäster i morgon. Jag
förstod att hon ville bli av med mig.
— Och ni? frågade jag.
— Ju mindre ni har reda på mitt görande och
låtande, dess bättre för er egen säkerhet, viskade hon.
Jag gick därför ned på klubben och gladde Boris
med underrättelsen att vi skulle göra honom
sällskap till Kronstadt tidigt morgonen därpå.
Sedan gjorde jag ett försök att spela baccarat men
kunde omöjligt hålla mina tankar på spelet.
Jag slutade, steg upp och begav mig hem — för
att finna Helene försvunnen.
Jag tänkte först vänta på henne, men väntan blev
alltför lång och tröstlös. Varje ögonblick fruktade
jag få höra en knackning på dörren och ett: "öppna
i tsarens namn". Vaktmästaren, som hämtade mina
skor, skrämde hjärtat i halsgropen på mig.
Jag tog två pulver, som snart lullade mig i sömn.
Gud välsigne opiet!
Helenes röst väckte mig. Höstsolen sken in i
rummet. Jag for upp med ett glädjetjut, varåt hon
skrattade och sade:
— Nej, inte ännu. Vi ha åter en dag kvar,
kanhända. Men låt oss göra det bästa möjliga av den.
Klockan är nio, Arthur. Upp och iväg till
Kronstadt-båten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>