Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
XVI.
Råttans sista förtvivlade kupp.
Morgonen grydde. Jag kände att någon rörde vid
mig och sade:
— Förlåt, jag är här med ett bud från baron
Friedrich.
En man stod vid min bädd. Jag förstod att det
var kommet. Den hand som svävat så länge över mitt
huvud hade nu slagit till. Jag var i den ryska
rättvisans klor. Mannen sade artigt:
— Jag skulle inte ha väckt er, om inte mina order
varit så stränga, överste Lenox. Skulle ni vilja
vara så vänlig och kläda på er och följa mig? Jag
hoppas det hela skall vara överstökat före frukost.
När jag steg upp för att göra min morgontoalett,
visste jag att jag aldrig mer skulle äta frukost på
detta hotell. Mitt hjärta var som en isklump — kallt
som dens, vars sista hopp är ute.
Så snart jag var färdig, gingo vi tillsammans ut
genom salongen. Där såg jag ytterligare två män
sitta, tydligen väntande på order.
Jag hade väntat finna Helene där före mig, kanske
med handbojor på sina späda handleder — kanske
med en kavle i den vackra lilla munnen. Men hon
syntes icke till.
Likväl visste jag att hon var lika säkert i deras
klor som jag. Då hörde jag hennes djupa, lugna and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
