Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
— Statsrådet Konstantin Weletski önskar tala med
er, och med en blick åt mitt håll tillade han
viskande: Det är visst med anledning av den här affären.
— Gott, låt honom komma in.
— Ett ögonblick därefter inträdde min förnäme
ryske anförvant med stor brådska. Hans blick tydde
på den största oro, hans hållning på förödmjukelse
och sorg. Innan vare sig baron Friedrich eller jag
hunnit säga ett ord, utbrast han:
— Jag vet alltför väl, min stackars Lenox, i vad
ärende ni kommit hit i dag. Vilken förskräcklig
olycka som drabbat dig genom en medlem av min familj!
Men nu förnekar jag släktskapen med honom och
förbannar honom för hans kränkning av gästfrihetens
lagar.
— Vem talar ni om? sade baronen hastigt.
— Om min brorson, Sacha Weletski, major vid
livgardet, vars officersfullmakt jag som en ynnest av
tsaren vill ha återkallad. Han som förnedrat den
ryska ridderligheten likaväl som min familj genom
att rymma med hustrun till min gäst. Och den gamle
ädlingen torkade vredens och sorgens tårar ur sina
ögon, medan baron Friedrich och jag bara gapade på
varandra i stum förvåning.
Därpå utbrast han igen:
— Käre Lenox, jag bad er ju komma och bo hos
oss! Varför gjorde ni inte det? Förstod ni inte att
jag ville ha er hustru under mitt eget tak för att
kunna skydda henne mot alla de angrepp, konster och
intriger hon varit utsatt för från min slyngel till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
