Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
men artigt: Får jag bedja er lämna oss några
minuter, excellens Weletski?
Jag stod i begrepp att följa min släkting, då
Friedrichs lilla feta hand slog mig på axeln.
— Ni stannar här, viskade han, ni är min!
Mitt hjärta isades, när jag med förvåning lyssnade
till det förhör som nu vidtog.
Genast då mademoiselle de Launay befriats från
munkavlen tänkte uon ge luft åt sina känslor, mon
Friedrich förekom henne med orden:
— Svara på mina frågor men inte ett ord
därutöver! Var befinner sig den kvinna som gått och
gällt som hustru till den här herrn? Han pekade
på mig.
— Hon har rymt.
— Rymt? Min gud! När? Vart?
— Med Sacha Weletski i går kväll.
— Vilken tid?
— Klockan sju.
— Vart?
— Det vet jag icke.
— Ett ögonblick! Hon kan inte ha kommit utom
räckhåll för oss på kort kort tid, det är omöjligt.
Han vred sina händer och stönade:
— Min gud, tänk om hon har undkommit!
Nästa ögonblick skrek han:
— Ett telegrambud, fort! Hon kan omöjligt ha
hunnit över gränsen ännu! Eydtkuhnen? Kronstadt?
Bevakat. Den enda möjligheten är över Viborg!
Han ringde och gav denna order:
— Telegrafera omedelbart till Viborg! Fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
