Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
— Tyst! Tala inte så högt!
— Vågar ni låta tsaren veta att det var min hand,
icke er, som räddade honom från döden ur hennes
revolver?
— Omöjligt! Vad pratar ni för nonsens?
— Jag skall berätta allt. Hör på för er egen skull!
Därpå omtalade jag hela förloppet. Huru
opiumpulvret i min hand hade räddat tsarens liv.
Han svarade ingenting utan höll händerna för
ögonen, som om han tänkte intensivt.
— Nåväl, fortsatte jag, ni sade en gång att det
antingen gällde deras huvud eller också ert eget!
Vågar ni berätta för er herre att hon glidit ur edra
händer — denna kvinna som är hans fasa likaväl som
er? Det enda sättet för er räddning är m i n
räddning, det vill säga tystnad. Låt min hustru och mig
slippa ut ur Ryssland utan att bli sedda av någon.
Jag har ingenting emot att ni skickar mig till
gränsen under bevakning. Och framför allt, låt inte min
hustru komma i beröring med societeten i Petersburg.
Då bleve det ju genast bekant att jag en hel vecka
haft en falsk hustru.
Här skrattade Friedrich åter på sitt skrockande
sätt och sade:
— Om er hustru finge veta att hon under en hel
vecka haft en otrogen man. Håhå, Lenox? Jag
lämnar er åt er hustrus hämnd, den kanske blir värre
än tsarens.
Jag svarade med ett muntert skratt, ty jag förstod
nu att jag var räddad, och sade:
— Ja, för allas vår skull, stäng in oss i en vagn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
