Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
— Rädd? Äsch, ni var kär i henne, hånade han.
Därpå tillade han allvarligt: När en vacker kvinna
är brottslig, begagnar hon sig gärna av mannens
svaghet för kvinnliga behag för att lura oss. För
hennes skönhet har ni riskerat livet och Sacha, den
stackaren, ödelagt sin framtid.
— Men misstänkte ni henne inte till en början?
frågade jag.
— Nej, men jag tyckte nog att hon föreföll väl
ung för att vara mormor, fastän sådant har man ju
sett förut. Weletskis mottagande sopade bort varje
spår av betänkligheter. O, hon var sannerligen
storslagen i sin slughet. Bara e n gång glömde hon sig.
När masurkan spelade upp, kunde hon inte lägga
band på sig. Naturen tog ut sin rätt, och hon
dansade som endast en ryska, en polska eller en
ungerska kan dansa. Ingen miss Vanderbilt-Astor skulle
kunna ha dansat denna ryska nationaldans så som hon
gjorde det. D å blev jag misstänksam, men som edra
släktingar, Weletskis, stå högt i gunst hos tsaren,
vågade jag inte begå något misstag. I stället
telegraferade jag till er rätta hustru i Paris att ni var svårt
sjuk — och min list lyckades. Emellertid väntar nog
madame otåligt på er.
När tåget två timmar senare ångade ut från
stationen, medförde det min hustru och mig. Vi reste
under polisbevakning och voro förbjudna att tala med
någon människa. Men jag var ändock vid glatt mod,
ty jag kände mig som en man som nyss med knapp
nöd undgått dödens käftar. Jag lyssnade road till
min hustrus utgjutelser över den ryska polisen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
