Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVII. På Parisoperan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
XVII.
På Parisoperan.
Omkring tre månader efter dessa händelser, mitt
under högsäsongen, stego min hustru och jag sent en
afton ur vår vagn framför portarna till stora operan i
Paris.
Det snöade. De elektriska lamporna kastade sina
strålknippen över de rikas ståtliga ekipager — och
över de fattigas lumpor. När jag hjälpte min Laura
ur vagnen och skulle följa henne in genom
huvudentrén, kände jag en hand på min arm oeh hörde en
röst, som kom mig att spritta till. En röst, som jag
inte hört på tre månader! Jag vände mig om och
stod öga mot öga med — Sacha! Hans kostym var
en smula blanksliten. Han var inte längre den elegante
snobben vid hästgardet, inte heller den djärve
spelaren på Segelklubbon.
Han viskade:
— För guds skull, jag måste få tala med er, Lenox.
— Nåja, svarade jag, såsnart jag fört madame till
hennes loge, skall jag stå till tjänst.
— Aha! sade han med ett menande uttryck i rösten,
ni har tröstat er ganska fort, märker jag.
— Tyst, mumlade jag, jag är tillbaka om några
minuter. Jag tog min hustru under armen — hon hade
med förvåning lyssnat till detta samtal med en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
