Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVII. På Parisoperan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Jag vill ha hjälp? Jag vet, att hon inte var er
hustru. Och tänk hur hon lyckades lura mig att fly
med henne — från e r, trodde jag, ehuru det var från
den ryska rättvisan! Hon förstörde hela min framtid,
och vad fick jag i utbyte av henne? Ingenting!
Ingenting! Ingenting! Inte ens en kyss! Så snart
vi kommit ut på öppna sjön, ställde hon sig under den
danske kaptenens beskydd. Hon skrattade mig i
ansiktet och sade att hon hatade mig och alla ryssar och
önskade att hon kunde krossa dem alla på samma sätt
som hon hade krossat mig. Hon sade att ni liksom jag
varit en leksak i hennes hand. Ack, min bäste Lenox,
vi känna varandra, vi uppskatta varandra. Ni förstår!
Jag är en man av heder. Jag skulle inte vilja förråda
er för er hustru. Nej, jag har inte lust till det, därför
att jag, trots min fullständiga brist på pengar, likväl
är en gentleman.
— Och det säger ni, som enleverat min hustru. Ty
när ni gjorde det, trodde ni i varje fall att hon var min
hustru.
— Ack, sådant är livet! Varje man är sig själv
närmast då det gäller kvinnor, min käre Lenox.
— Vad önskar ni att jag skall göra för er?
.rågade jag ånyo.
— Helt enkelt att ge mig en chans, en möjlighet.
Jag har förlorat mina sista rubler i Monte Carlo.
Låna mig tvåhundrafemtio dollars, så att jag kan
komma över till Amerika. Det är landet för en sådan som
jag.
— Nåväl, sade jag, i morgon bittida skall jag möta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
