Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnessånger - John Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Hur säll var Ahlberg att få fylla
En bön, en önskan, ett behof
Och så en dyster blick förgylla
Och göra fritt ett nödens rof!
Ty utså fröjd med händer varma,
Det var hans lif, hans hjärtelust;
Och därför sucka många arma
I saknad nu på nödens kust.
I söndagsskolans sköna stunder
Han stod som solen i en vår
Och talade om Herrens under
På språk, som barnet bäst förstår.
Som sippor växa fram på ängen,
Hans frågor väckte barnens svar.
Mest slog han an på kärlekssträngen,
Och själf han idel kärlek var.
Och därför samlas nu kring båren,
Bland sommarens och höstens folk,
Den oskuldsfulla, friska våren,*
En ljuflig, skön och tacksam tolk,
Och hviskar rörd för sista gången:
»Farväl, haf tack, vår ädle vän!
Där skaran sjunger nya sången,
Vi vilja möta dig igen.»
Söndagsskolbarnen voro mod vid jordfästningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
