Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Djurens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fram för att lägga sitt tjuvgods vid sin herres fötter,
under de djupaste tecken till ånger! Huru många små
barn eller vildar skulle visa en sådan samvetsömhet?
Den möjlighet till altruism, som är grundvillkor för
allt slags samhällighet, finnes hos djuren i lika hög grad,
som hos den primitiva människan. Så snart djur eller
människor leva i flock, måste i någon mån ömsesidig
hänsyn och ömsesidig hjälpsamhet inträda. Och de flockar,
där denna ömsesidighet går längst, ha alla utsikter att
besegra andra flockar i kampen för tillvaron.
Som det omedelbaraste uttrycket av denna altruism
kan man anse föräldrakärleken. Denna är lika stor
hos de högre djuren som hos urmänniskan. Det är en
vanlig företelse att djurhonor, själva blödande ur flera sår,
med sin kropp söka skydda ungen och med sina yttersta
krafter värna honom för jägaren, i stället för att söka
rädda sig själva. Men icke blott föräldrakärlek utan vad
man oegentligt plägar kalla människokärlek, d. v. s.
kärlek till sina likar, finnes hos djuren. Regeln bland dem —
liksom bland de primitiva människorna — är visserligen att
en var i farans stund endast tänker på sin egen räddning
och lämnar de värnlösa åt sitt öde. Men även hos
djuren finnas undantag, verkliga drag av altruism, av
hjältemodig offervillighet för den svagare. Så t. ex. flydde en
skara babianer, förföljd av hundar, i vild skräck. En
unge kunde ej följa de äldre utan blev efter, men klagade
sin nöd med höga jämmerrop. En av de redan i
säkerhet varande aphanarna återvände då, bar ungen med sig
och räddade honom med egen livsfara undan hundarnas gap.
Tillgivenheten mellan djur kan vara så stor att det
ena begår självmord, då det andra dör. Att finna djur,
som hängivet vårda gamla föräldrar eller sjuka kamrater,
hör icke till ovanligheten. I myrsamhällena är denna
altruism påfallande stor. Sårade myror vårdas
omsorgsfullt — man har till och med iakttagit en myra, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
