Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slaveriet, ty detta har såväl ökat som minskal det välde
man utövat över sina, för andra eller en själv skadliga,
böjelser. Alla i flock levande djur äro de lättast tämda
och människan ägde genom sin sällskaplighet — detta
grundvillkor för all högre odling — alla förutsättningar
att kunna förslavas. När hos de primitiva människorna,
där ingen annan »klasskillnad» fanns än mellan starka
och svaga, lydnaden blivit inkarnerad, då härskade som
sagt denna instinkt blint, ty den motvägdes ännu icke av
andra moraliska egenskaper. Därtill kom uppfattningen
av hövdingen som ett slags gudaväsen. Så som vildens
slav böjde sig för honom, så böjde vilden sig
i sin ordning för sin herre; ja, det är t. o. m.
troligt, att människan av hunden lärt sig
krypande vanor — liksom hon på många språk betecknar sin
underdånighet med att kalla sig sin »herres hund»! Det
finnes under detta skede ingen gräns för de
vördnadsbetygelser man visar eller de kränkningar man tål. Att
släpa sig fram på magen, beströ sitt huvud med jord,
att fylla sin mun därmed, äro vildars hälsningssätt inför
hövdingen; att se denne rätt i ansiktet, vidröra någon hans
tillhörighet eller trampa på hans skugga, är flerstädes
belagt med dödsstraff. Liv, hustru, egendom — allt står i
hövdingens hand, och i Afrika roa sig »kungarna» med
att genom täta och alldeles utan orsak företagna
avrättningar visa denna sin envåldsmakt. Undersåtarna
hembjuda hövdingen sina huvuden, sin egendom, sina hustrur
eller döttrar; inom sitt eget hus kräver han samma
obetingade vördnad. En resande såg t. ex. en kunglig
gemål avlivas, emedan hon haft den oerhörda fräckheten att
— bjuda sin gemål en ny plockad frukt! Denna servilism
— som i Europa ännu i viss mån fortlever i hovetiketten,
i tjänstemanna- och militärdisciplinen,
sällskapsceremonierna o. s. v, — har lika dåliga följder för härskaren som
för hans undersåtar. Smickret, som aldrig är oskadligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
