- Project Runeberg -  Mårbackablomster /

Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Reflexioner

Väl visste han, att glädjen vore ett gott för jordens barn och att den måste finnas. Men som en tung gåta låge alltjämt över världen spörsmålet om hur en man skulle kunna vara både glad och god. Den lättaste sak och dock den svåraste kallade han detta.

*

»Jag tyckte mig förstå varför Vår Herre låter riken falla och städer krossas och människoverk bortsopas som löv för vinden. Det får lov att vara så, för att människorna alltid ska ha något nytt att bygga upp och få visa vad de förmår. Han vill inte, att vi ska gå till ärvda gårdar och uppröjda hemman, utan han vill, att vi ska vinna åt oss på nytt det, som ska vara vårt.»

*

Det går väl an att vara glad, när man inte ser sorgen, blott hör den omtalas som en gäst i främmande land. Värre är det att bevara hjärtats glädje, när man står öga mot öga med nattsvart, bistert blickande nöd.

*

»Jag tänker, att ingenting är så vackert som att se människor med stora offer öva rättfärdighet.»

*

Det kan ibland finnas något hos djur, som gör att man undrar om de inte äro förvandlade människor.

*

O, vem vet, du ständigt kringjagande människosläkte, om inte en mörk synd från de tider, då du ännu inte hade trampat jordens stoft, vilar på dig, och om du inte måste dväljas här, jäktad av ständiga lidanden, ända tills du har byggt upp åt dig en ny själ, som åter kan finna behag inför Gluds ansikte?

*

Om natten få alla ting sin rätta gestalt och form. Och liksom man först då kan se himmelens stjärnor, ser man också på jorden mycket, som man om dagen aldrig ser.

*

Vad är människosjälen annat än en lekande flamma också den? Den fladdrar i och över och omkring människan, såsom eldsflamman fladdrar i och över och omkring den skrovliga veden.

*

Lätt tvingas sorgefull mun att le, men den, som är glad, kan lätt gråta... Sorgen är det verkliga, det beståndande, hon är det fasta urberget under den lösa sanden. På sorgen kan man tro och på sorgens tecken.

Men glädjen är blott sorg, som förställer sig. Det finns på jorden egentligen intet annat än sorg.

*

Det kan vara tider, då man har måst sköta en sjuk vän. Då har man fått genomgå mycken oro, försaka sömn och bekvämlighet, tröttheten kan ha varit så stor, att man har varit färdig att digna, men efteråt har man i alla fall sagt till sig själv: »Det var en god tid, en lycklig tid. Då saknade man mig, när jag gick, och var lycklig, när jag vände tillbaka. Då gjorde jag nytta, då voro mina ord i stånd att trösta och uppmuntra. Jag vet inte var jag tog kraft ifrån för att göra det jag gjorde, men det gick.»

*

Det är visst alltid så, då man har varit länge borta, att man intet obehagligt vill höra, utan bara önskar, att allt skall vara ljuvligt och lätt och fröjderikt omkring en.

*

Städse föder en olycka en annan.

*

Stackars den, som är dum! Det är synd om honom, var han är. Och mest synd är det om den, som är dum och bor i Värmland.


Project Runeberg, Sun Jul 23 03:55:30 1995 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/morbacka/k8.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free