- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
38

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självbedrägeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla till långvariga frihetsstraff dömda brottslingars liv,
nämligen ungefär två år efter den slutliga domen, då å ena
sidan cellensamheten i regeln hunnit utöva allt sitt psykiskt
deprimerande inflytande och å andra sidan den väntande
relativa friheten i gemensamhetsfängelset ännu var för avlägsen
för att kunna verka upplivande — den straffet inledande
celltiden var nämligen vid tiden för dessa undersökningar 3
år och kunde icke såsom nu mildras efter 1 år — och
visserligen hade icke ens Winge helt kunnat undandraga sig de
båda första fängelseårens fruktansvärda tryck: det låg
verkligen något dämpat över hela hans väsen under mina första
besök. Men denna för honom själv säkerligen knappast
märkbara relativa stillhet i hans själsliv var också allt vad
dödsdomen, benådningen till livstids straffarbete och två års
cellisolering tillsammans kunnat åstadkomma. Medvetet
sysselsatte han sig i fråga om vad fängelselivet ålade honom
tydligen aldrig med annat än de i hans ögon häpnadsväckande
förmåner som varje brottsling åtnjuter i en svensk
straffanstalt, och de slutsatser som han utspann härifrån hade
uppenbarligen varit honom en rik källa till ökat självförtroende
och kraft under de gångna åren. Mina försök att finna
åtminstone några spår av straffets allvar inom honom mötte
han med instinktivt protesterande skildringar av alla dessa
utomordentliga förmåner, som det uppenbarligen också var en
tillfredsställelse för hans stolthet att få framdraga. Först
och sist gällde detta fångvårdspersonalens och särskilt
befälets stora humanitet, som han under celltiden aldrig tröttnade
på att lovprisa med ständigt nya exempel. Ett ögonblick
misstänkte jag att all denna tacksamhet mot de överordnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free