- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
49

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självbedrägeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin skenbart ödmjuka, ostörda självbelåtenhet, som
naturligtvis dessutom var fylld av de bittraste förebråelser mot allt
och alla i deras närhet, och det torde icke behöva vidare
utvecklas, att det icke heller i denna religion fanns minsta
skymt av osjälvisk längtan.

För flertalet av de brottslingar som omvänt sig till denna
religion blev den emellertid endast en otillräcklig och osäker
källa till frid i fängelset. Den hjälpte dem visserligen fram
genom många av deras mest förtvivlade timmar och dagar
och den bidrog utan tvivel också i allmänhet till att göra
deras liv under celltiden mindre tungt. Men full trygghet
skänkte den dem aldrig, därför att de aldrig kunde helt
hänge sig åt dess illusion. Av Winge och alla de andra, i
vilkas själsliv självbedrägeriet var det centrala, utvecklades
den däremot till ett fulländat redskap att smula sönder
verkligheten med och öppna soliga vägar i fantasien till allt
vad deras hjärtan åtrådde. För dessa brottslingar var ju
religionen icke ens under cellåren egentligen nödvändig. De
torterades ju icke av ånger ens i betydelsen av grämelse
över de brott vilkas följder de nu hade att bära. Med sin
tillvaro i fängelset voro de ju i stort sett fullt belåtna och
för någon vare sig medveten eller omedveten fruktan för att
de i framtiden, då de blivit benådade, skulle komma att begå
nya brott med mer pinsamma följder fanns självklart ingen
plats inom dem. Dock fanns det verkligen en punkt i deras
liv under strafftiden som det tycktes omöjligt att utan
vidare skjuta undan, nämligen själva det faktum att de voro
dömda till livstids straff. För alla livstidsdömda var
medvetandet om strafftidens längd och obestämdhet naturligtvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:26:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mordpsyk/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free