- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
66

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självbedrägeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänsyn och omständigheter. Det var egentligen inte mer än rätt
att de någon gång fingo betala sin del — och hans också
förresten, eftersom de så länge tack vare hans dumhet
kunnat suga ut honom så som de gjort; det var ju de som bragt
honom till ruinens brant. Och de hade aldrig beklagat sig.
Tvärtom hade de snart stått i kö för att få bjuda honom och
till slut hade de nästan slagits om honom. Det hade säkert
inte i hela staden funnits en så eftersökt kavaljer som han.
Då hade han visserligen inte låtit det stanna vid betalningen
på varietéerna och restaurangerna, utan också lånat av dem
till vad han annars behövde. Och någon gång hade han väl
nog farit lite hårt fram med sådana som inte ville ut med
pengarna. Men var det inte hans rätt, så mycket som de
kostat honom? Dessutom gjorde han dem ju dag för dag de
största tjänster och uppoffrade mycket mer tid och krafter
än de någonsin kunde betala honom. De kunde ju inte alls
reda sig ensamma, varken med polisen eller alla sina besök,
och framför allt inte med de uslingar som ville utsuga dem
och som inte levde på annat. Han hade räddat flera
hyggliga flickor ur sådana bovars klor. Skulle han kanske ha
lämnat dem åt sitt öde och låtit dem gå under bara därför
att hans lön inte räckte till att leva med dem? Var det inte
tvärtom hans plikt att hjälpa dem, när de ingen annan hade
att vända sig till? — Även om Winge nu i fängelset förstod
att hans sutenörliv i mina ögon var minst lika moraliskt
vidrigt som något av hans brott och därför småningom
började begagna mindre öppna uttryck än de här anförda, var det
endast allt för uppenbart att han till slut verkligen känt sig
spela en ädel och uppoffrande räddares roll gentemot de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free