- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
106

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gunnarsson regelbundet som till en ljuvlig oas i de öknar av hat och
förbannelser, som eljest voro det enda han mindes från sitt
liv bland människorna. I det ordet lyckades det honom
verkligen tidvis att finna vila och frid: häradsdomaren var en av
bygdens allra rikaste och mest ansedda bönder, kanske hade
vad han sagt varit den allmänna meningen, i varje fall
kunde inte många ha vågat öppet uttala sig emot en sådan man,
kanske hade man därför inte alls dömt så hårt över honom
som han alltid trott, kanske hade man rent av förstått honom
bättre än han själv hade gjort och aldrig föraktat eller hatat
honom, utan blott beklagat honom och känt ett gränslöst
medlidande med honom, särskilt efter den olycka som nu gjort
slut på hans liv därhemma. Det var helt naturligt under
tider då hans grubbel mattat ut honom ända hän emot
bedövning, som Gunnarsson kunde vagga sina tankar till vila i
dylika fantasier om universell förståelse och sympati, vari
allt som pinat honom försvann för att låta honom gå ren och
stark in i framtiden. Sådana perioder eller rättare stunder
eller ögonblick av allt upplösande försoning hade troligen
varit de lyckligaste i hans gångna liv liksom de voro det ännu
i fängelset. Men länge kunde de enligt sakens natur icke
vara, allra minst i fängelset där bedövningen icke kunde
förlängas genom brännvinsrus. Snart måste han säga sig att den
gamla häradsdomaren var allmänt känd som en beskedlig mes,
vid vars ord ingen människa fäste något avseende, och att
han förresten naturligtvis endast velat trösta hans mor och
alltså överhuvudtaget ingenting menat med vad han sagt: i
sitt hjärta hade han säkert föraktat och avskytt honom lika
djupt som alla andra i bygden. Och så strömmade åter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free