- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
110

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starkare ifrån dessa genom att de från början voro alltför
kraftlösa för att ens i grubbel söka höja sig därur eller
överhuvudtaget befatta sig med sitt eget öde. I fängelset,
särskilt under cellåren dog han naturligtvis själsligen alltmera
bort för varje vecka och månad som gick, och jag såg
slutligen aldrig en gnista av verkligt liv i hans ögon — utom
då han talade om sin mor. Om allt som för övrigt funnits i
hans förflutna liksom om allt som ännu väntade honom,
talade han, liksom alla andra brottslingar av denna typ, så
likgiltigt och så fullkomligt oberörd som om det gällt någon
människa vars namn han aldrig hört; om fästmön hade han
ingenting annat att säga än att hon varit en livad flicka som
alla tyckte det var roligt att vara tillsammans med, och att
han väl nog — ehuru han aldrig tänkt på det förr än jag
frågade honom om det — skulle komma att gifta sig med
henne om hon ville det när han en gång blev benådad; det
nuvarande, d. v. s. vad som skedde med honom i fängelset,
betydde överhuvudtaget ingenting för honom varken i hans
känslor eller tankar. Men i samma ögonblick som han kom
att nämna sin mor levde han synbarligt upp och hela hans
väsen besjälades av en innerlig stilla lycka och t. o. m. av
en sorts iver att finna ord för att berätta mig så mycket som
möjligt om allt vad de haft gemensamt; dessa brottslingar
hade på grund av sin apati och sin därav följande ovana vid
att tala genomgående svårt för att uttrycka sig och råkade
ovillkorligen i stamning, när de någon gång ville säga något
som låg dem särskilt om hjärtat. Han hade lyckligtvis aldrig
behövt lämna sin mor och intill sitt 18:de år hade han
knappast någon enda kväll varit borta ifrån henne, och eftersom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free