- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
157

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle nödgas inför människorna påtaga sig ansvaret för deras förbindelse och till slut också för det barn som hon skulle föda, sköt ett så gränslöst hat emot henne upp inom honom, att det ovillkorligen uppsög i sig allt hans livslånga vanmaktshat mot människorna och tillvaron i alla dess former, helt enkelt därför att hon i det ögonblicket blev den som framför alla andra människor på jorden hade rätt att öppet fordra handlande på eget ansvar av honom. Om han skulle kunnat hata något levande väsen ännu djupare än henne, så skulle det varit barnet som hon bar under sitt hjärta, därför att det för all framtid skulle bliva hans fordringsägare, efter modern representanten för tillvarons krav emot honom som människa; men hans hat mot den ofödde försvann naturligtvis i hatet mot henne som skulle föda. För första gången i hans liv hade en människa vågat ställa honom inför ett verkligt ansvar, från vilket han varken kunde tigga, smyga eller ljuga sig bort. Därför hatade han henne så som han förr endast hatat mänskligheten i gemen eller hela tillvaron eller verkligheten såsom sådan. Men därför kunde han nu också genom att mörda Anna en gång för alla släcka sitt hat mot människorna och tillvaron i dess helhet och en gång för alla övertyga sig om att han var starkare än hela verkligheten; allra djupast i sitt hjärta, i det fullkomligt omedvetnas mörker kände eller anade han, att han i Annas person mördade hela mänskligheten och verkligen för alltid befriade sig från allt livsansvar. Och liksom så många andra mördare var Gunnarsson verkligen för första och enda gången i sitt liv fullkomligt lycklig efter mordet, därför att han nu äntligen funnit uttryck för sitt väsens innersta längtan i en verklig handling.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free