- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
173

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skenliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När mördare erkänna, är det nästan undantagslöst antingen helt enkelt därför att de vänta sig fördelar därav eller därför att de i sitt hjärta erkänna straffets berättigande. I det förra fallet bryter självbedrägeriet återigen fram och förespeglar dem de mest fantastiska möjligheter som följd av deras erkännanden; och särskilt har jag härvid iakttagit, att redan det självövervinnelsens lidande, som naturligtvis föregår alla mördares erkännande, oftast i deras egna ögon till den grad rentvår dem från varje skuld, att de efter erkännandet ovillkorligt vänta sig underverk av straffmildring, om icke rentav straffrihet som rättvis belöning, och de känna sig redan av detta skäl efter domen som offer för det svartaste förräderi, begånget av samhället eller dess hantlangare, poliser, åklagare, försvarsadvokater, domare och fängelsepräster; och det är sålunda tydligt, att dessa brottslingars självbedrägeri allt efter omständigheterna för övrigt kan bli en av de starkaste orsakerna till såväl deras nekande som deras erkännande. Vad återigen dessa brottslingars innersta, naturligtvis omedvetna känsla av deras straffs berättigande angår, så fanns i regeln däri förvisso icke minsta skymt av vilja att försona vad de brutit, utan den berodde uteslutande på att de i sina hjärtan voro orubbligt övertygade icke endast om sin egen rätt att mörda, utan i naiv konsekvens härmed också om alla andras rätt att hämnas; det hade aldrig fallit dem in att deras straff skulle kunnat vara någonting annat än de andras samfällda hämnd, och i sitt väsens djupaste instinkter visste de t. o. m. att de själva, om de haft makten, skulle hämnats tusenfalt hårdare än samhället i sina straffanstalter gör. Hela denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free