- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
202

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skenliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och han kände sig som segraren i ett triumftåg när han
uppträdde inför tingen och kunde få en sådan anklagad dömd.
Här visste han sig icke endast följa alla andras vilja, från
godsägarens ner till den fattigaste bondes, utan här var han
också deras aktive och framgångsrike representant.

Naturligtvis kände folket också under allt detta instinktivt
känslotomheten inom honom, och naturligtvis råkade han
tämligen ofta i gräl med sina grannar både i fråga om praktiska
ting och i allmänna resonemang. I de förra var han oböjlig
som ett berg, därför att han i viss mån kände sig som
godsägarens representant, liksom han i varje tvist mellan två
parter alltid kände sig säker sedan han slutit sig till den starkare,
därför att han utan vidare antog att hans vilja också var den
riktigare; i de senare kunde han någon gång slunga fram
alldeles obegripliga meningar, han var härvid lika halsstarrig
som i praktiska frågor och man tröttnade snart på att lyssna
till hans i oändlighet upprepade argument att så hade den och
den och den etc. gjort eller sagt, så det måste vara rätt. Men
å andra sidan kunde han utan tvivel någon gång, då han kände
sig fullt trygg och belåten med sig själv, vara glad och
uppsluppen som ingen annan och roa hela sitt sällskap för kvällen
med de galnaste historier om vad som vore möjligt för var och
en och särskilt för honom själv; han fick i själva verket, just
på det komiska sätt som var nödvändigt, upp alla de omedvetna
ansatser till äventyrliga eller halvt kriminella instinkter som
funnos inom hans åhörare. Dock voro dylika stunder tämligen
sällsynta. Han måste, ju mera livets vanskligheter hopade sig
över honom, alltmera grubbla över vad man kunde och icke
kunde göra, d. v. s. vad som var andras verkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free