Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Variant - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANJUTKA
reser sig upp.
Farfar, farfar!
MITRITJ.
Vad är det nu då?
ANJUTKA.
Häromdagen var det en vandringsman, som låg kvar
här över natten, och han sade, att när ett litet barn
dör, så flyger dess själ rakt upp i himmeln. Är det
sant, det?
MITRITJ.
Vem kan veta det? Det är väl så. Varför frågar du
det?
ANJUTKA.
Jo’, för om nu jag skulle dö...
Snyftar.
MITRITJ.
Nå, så är det slut med dig!
ANJUTKA.
När man är tio1 år, är man ännu barn, och då kan
ens själ kanske flyga upp till Gud. Får jag leva
längre, blir jag kanske bara dålig.
MITRITJ.
Jo, det är säkert, att man blir dålig! Hur skulle ni
kvinnfolk kunna bli annat? Vem lär er någonting? Vad
ser och hör du väl omkring dig? Ingenting annat än
styggelser. Jag har inte heller fått lära mig mycket,
men någöt vet jag ändå, i alla fall mer än kvinnfolket
här bland bönderna. Vad är väl ett sådant kvinnfolk?
Rakt ingenting. Och sådana som ni finns det många
millioner i Ryssland, och alla äro ni blinda som
mullvadar, och ingenting vet ni. Att läsa besvärjelser över
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
